Jag önskar att Internationella kvinnodagen inte fanns. Att vi aldrig hade hört om den. Att det inte stod något om den i kalendern och att vi inte matades med artiklar om den i dag.
Jag önskar att vi slapp denna dag. Det är en skitdag.
För i en jämställd värld behövs inte en kvinnodag. I en värld där alla sågs som jämlika hade vi inte behövt ägna en dag åt att uppmärksamma att kvinnor utsätts för sexuella trakasserier. I ett jämställt samhälle hade könsstympning av kvinnor inte existerat. Vi hade inte behövt belysa problemet med att kvinnor som uttrycker sig feministiskt – eller bara existerar – i det offentliga, får utstå näthat.
I en sådan värld hade inte en kvinna våldtagits nu. Och nu. Och nu.
Därför är Internationella kvinnodagen en skitdag. Just för att den behövs. Trots att det i dag är 2016.
Eftersom vi lever i en skev verklighet är denna dag ett måste. Vi måste uppmärksamma problemen. Vi måste fortsätta kämpa.
Mot ett samhälle där vi kvinnor inte behöver vara rädda när vi går hem på kvällen. Eller när vi springer i löpspåret klockan fem en eftermiddag. Där vi inte får panik när batteriet på telefonen tar slut, för att vi inte har någon att ringa om vi blir överfallna.
Där män inte utnyttjar kvinnor.
Jag längtar till den dagen då vi inte behöver en Internationell kvinnodag längre. För jag hatar att denna dag ska behöva finnas.
Vill du få din krönika publicerad på Modette? Skicka in den till redaktionen@modette.se.