Jag vill gärna känna att jag kan prestera bra, ja helst bäst, på det mesta. Det är ganska självklart att det leder till prestationsångest.
Gött? Nej, inte alls faktiskt. Besvärligt? Ja, exakt rätt ord.
Det går inte att vara bäst på allt, hela tiden. Man kan inte hinna med allt och dessutom vara bäst på det. Prestera hundra procent i skolan, hinna med vänner och familj och dessutom må toppen själv.
Ingen mänsklig varelse kan vara på topp jämt och ständigt. Ändå strävar vi efter den perfektionen.
Kollar på Instagrambilder som är perfekt redigerade och som skulle kunna vara tagna från en reklamfilm. Lägger själva upp maten lite extra fint för att kunna dela med oss av den.
För man vill ju inte lägga upp en bild på ful mat, eller hur?
Det kommer inte bli lika mycket likes då, och det är väldigt viktigt i denna like-beroende-värld.
Jag kan själv erkänna att jag hellre tar kort på en middag på restaurang än på min havregrynsgröt som jag slänger i mig på morgonen.
Avundsjuka. Varför är jag inte lika duktig som dem? Varför är hon snyggare än mig?
Vi gör andra vackrare och bättre, medan vi krymper vår egen värdighet. Jag är mycket bättre på att kritisera mig själv än andra och det tror jag att många är. Allt detta är så sorgligt när man i grunden vet att ingen är perfekt.
Ibland har man en dålig dag och det är okej. Det går inte att alltid känna sig störst bäst och vackrast.
Jag tror att allra längst kommer man genom att vara sig själv. Det låter som en klyscha och hur många gånger har man inte hört det? Trots det tror jag att det är viktigt.
Tveka inte att göra saker för att du är rädd för vad andra ska tycka. Oftast är folk alldeles för självupptagna för att ens bry sig, och om de nu skulle bry sig så är det för att de blir provocerade över att du vågar vara dig själv.
Våga var dig själv – alla andra är redan upptagna.
Av: Tilda Forsmark
Vill du få din krönika publicerad på Modette? Skicka in den till redaktionen@modette.se.